måndag 14 december 2009

Om riskerna med svininfluensa

Tänk om samhället skulle mobilisera mot hälsorisken alkohol på samma sätt som det gjort mot svininfluensen. Eller tänk om vi skulle mobilisera i proportion till antalet dödsfall.

Varje år dör 115 000 (etthundrafemtontusen) människor i EU som en direkt följd av alkohol. Hur många som kommer att dö av svininfluensan vet vi naturligtvis inte än. Men troligtvis inte fler än att det är hundra gånger farligare med alkohol?

söndag 12 juli 2009

Alkoholpolitikens ABC

Jag har varit på kongress för första gången på flera år. Den här gången var det Iogt-nto-rörelsens kongresser i Göteborg som jag bevistade. Jag var inte där som ombud eller representant för något eller någon annan än mig själv. Och inte heller som anställd. Var nog faktiskt första gången i mitt drygt 30-åriga förtroendemannaliv som jag hade den förmånen.

I stället kunde jag glida omkring och göra vad jag ville och prata med vem jag ville. I stort sett. Ett underbart privilegium.

Dock ägnade jag ganska mycket av min tid till tre olika seminarier som alla var mycket intressanta. Ett av dem hette Alkoholpolitikens ABC och leddes av K-G Ottoson, till vardags lärare på Wendelsbergs folkhögskola. K-G använde sig av flera pedagogiska modeller, som dessa två bilder.

BILD 1: Totalkonsumtionsmodellen


Detta är den förhärskande bakgrunden till svensk alkoholpolitik sedan många år. Och den har prövats vetenskapligt av många forskare från många olika länder. Och det har visat sig att den funkar. Och den funkar överallt. Till och med har de som tidigare varit kritiska och gjort avbön och sällat sig till den här modellen.

I korthet går den bl a ut på att om du fördubblar totalkonsumtionen så fyrdubblas andelen storkonsumenter. Den streckade tiondelen till vänster i bild är storkonsumenterna vid en viss totalkonsumtion. De står för 85 procent av alkoholens medicinska kostnader. Om totalkosumtionen fördubblas, den högra rutan, så har antalet storkonsumenter fördubblats.

Omvänt gäller att om du halverar totalkonsumtionen så minskar antalet storkonsumenter till en fjärdedel. Av detta kan man alltså dra slutsatsen att det är samhällsekonomiskt lönsamt att minska totalkonsumtionen. Förmodligen är det "lönsamt" också för en många enskilda personer och deras anhöriga.

Jag är dock fortfarande inte helt övertygad. Jag jämför med trafiksäkerhet och medelhastighet på våra vägar. Såväl vetenskap som förd politik utgår därifrån från "sanningen" att höjd medelhastighet ger ökat antal allvarligt skadade och dödade i trafiken (fortfarande en bråkdel av antalet alkoholdödade, ca en trettiondel, om jag minns rätt och någorlunda behärskar matematiken?).

Jag vet att det sambandet finns och att det är starkt. Men ändå vill jag bortse delvis från det då budskapen som följer på nåt vis fördummar trafikanten och inte har så stort effekt, typ "farten dödar, dämpa farten, osv". Jag tror helt enkelt att det ibland skulle kunna vara effektivare att kampanja kring ökat användade av blinkers, mindre av aggressioner och mer av samarbete i trafiken. Vad de exemplen skulle ha för motsvarighet när det gäller att kampanja kring alkohol har jag inte funderat så mycket på, men kanske skulle det kunna handla om att 18-årsgränsen för debut faktiskt följs av en tonårings omvärld på samma sätt som körkort? Eller hur man uppmuntrar en vän som är på väg in i dimman att ta ett glas vatten i stället för nästa bärs?

Ja, jag vet sannerligen inte. Jag förstår bara att det är lite "svära i kyrkan" att ifrågasätta totalkonsumtionsmodellen. Så kanske just därför kan jag inte låta bli, även om jag ju försöker göra det med viss försiktighet.


BILD 2: En alkoholists karriär


Ingen blir alkoholist frivilligt. Och ingen börjar dricka för att det är gott. Modellen ovan kan vara svår att erkänna om vi pratar alkhol, så se den i stället som en generell modell för missbrukskarriär. Enklast att förstå den är om vi tänker rökning.

D är debut som här sker vid 13 års ålder. Bara ett exempel. Därpå följer en volontärfas där personenen inte ännu utvecklat ett beroende. Längden på denna fas varierar starkt med olika droger. Kort med heroin, för de flesta ganska lång med alkohol.

Beroendefasen smyger sig på. I rökningsexempleet kan det vara den dagen då personen sitter i sin lägenhet en kväll när det spöregnar och är utan cigaretter och kiosken ligger väldigt långt bort. Gör man sig då omaket att ge sig för att köpa cig, så är man beroende.

Beroendet kan brytas. Man kan bli fri. Och man kan ta sig ett återfall och då blir man snabbt beroende igen.

Vem som blir beroende avgörs i hög grad av ärftliga faktorer. Mycket mer än vad man tidigare har trott. De sociala faktorerna är inte heller så stora som tidigare trott.

Mycket anmärkningsvärt, tycker jag, är att gruppen missbrukare är socialt representativ för gruppen brukare. De ser likadana ut. Alltså, det vi redan visste, alkoholisten är inte bara han eller hon som sitter på parkbänken utan kan vara du eller jag eller förmodligen någon eller några som vi känner väldigt väl.